Varför så tråkigt?!?

Sitter ensam hemma, har pluggat lite men borde plugga mer.
Känner mig deppig av nån anledning, kanske för att det är fredag och man sitter hemma, kanske för att jag har tenta imorgon, kanske för att jag inte kan sluta tänka på en viss person, kanske för att själv inte vet jag vill. Och jag slås av den här stormen mot mig med blandade känslor, som en orkan med gott och blandat, fast i känslor då, en del roliga en del ledsna en del tråkiga.
Och det värsta utav allt nästan är att jag inte kan förklara det, varken för mig själv eller någon annan. Men man får väl bita ihop, ja menar jag har du det väldigt bra faktiskt, alla är inte så lyckligt lottade som mig, fins folk som svälter.
´Med risk för att låta väldigt klichhéaktigt så måste jag nog säga att det är bra att känna sig ensam nångång då och då i livet, inte ofta, men nångång sådär, så man verkligen uppskattar tiden man är med sin familj eller sina kompisar. Om ni tänker efter, och tänker på de där absolut roligaste stunderna, då man skrattade sådär så man inte kunde sluta, och knappt andas.
De stunderna är oftast helt "vanliga" stunder, man har suttit med några kompisar hemma, eller suttit på bussen in till stan med någon, en helt vanlig vardag helt enkelt.
Gott folk, le var glada och ta allt med en nypa salt.

nu blev jag på mycket bättre humör, tacka vet jag internet